8 aug. 2008

Ett mjukt fint hej då

Det känns konstigt.
Men ändå...hjärtat har slutat värka sådär hårt.
Nu är det mer små stick då och då.
Jag kommer överleva.

Men så tomt så tomt.
Men nu slipper du ha ont. Nu slipper du tycka att allt är jobbigt.
Så fin.

Tack gos.




Då är det bara en dag kvar tills jag får sova sova sova. Den som uppfann det skulle ju få ngt pris.

Inga kommentarer: