Hur jobbigt de än må vara att gå tillbaka på måndag till strulghetto så är allt som bortblåst. Det finns så mycket att vara otroligt tacksam för.
Imorgon är det musikal med min älskade, finkläder, kanske någon drink och barnvakt. Kan de bli mer romantiskt? Vi har klarat varann i 3 år, nu är det bara evigheten kvar, men den evigheten ser jag leende fram emot.
På söndag är det födelsedagskalas för Kakan. Underbart. Jag har hört att gulliga svärmor ska göra laktosfri tårta och bullar.
Sen är de ju det faktumet att vi har hus...är det någon som missat de?
ps. semlan, jag höll tummarna, något motsträvigt, men jag höll dom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar