dagis vs dagmamma

Igår var en lång, lång, dag.

Besiktning av hus gick topp, topp.
Det finns en dagmamma i huset mitt emot också...men jag är osäker fortfarande. Jag vet faktiskt inte vad jag tycker om dagmammor. Men allt handlar väl om kemi och man kankse skall pröva och sen vad Theo tycker. Han får ju onekligen mer fokus på sig och mer fokus på personlig utveckling. Mer praktiskt lärande som matlagning, dukning, städa, hur de hela går till lixom samt att de inte finns allt för många barn vilket kan vara både bra och dåligt.
Men barn lär sig ju av andra barn tänker jag...
Dessutom känner han ingen sen när han börjar skolan.
Men de är ju 4 år dit lixom.
Jag tycker det är svårt. Riktigt svårt.

M o släkt tycker det är topp me dagmamma.
Jag är osäker.
Å andra sidan hatade jag dagis när jag var liten, kanske hade trivts bättre hos en dagmamma? Men blir man hämmad inför skolgång? Tänker på att man går från en liten grupp till en stor grupp och skall försöka hävda sig i det.
De e riktigt svårt att ta ett beslut.
Samtidigt är det tokigt praktiskt att dagmamman bor rakt över vägen. Vi ser in i hennes hus lixom. Men, men, men, men...
Hon är kommunal dock, o träffar en massa andra dagbarn och dagmammor någon gång i veckan. Dessutom gör de uppträdanden på äldreboenden och grejjer. De kanske är skitbra. Man kanske bör ge de en chans. Men jag tycker de är svårt svårt svårt. Jag ser det ur en vuxens perspektiv. Framtid, skola osv. Theo kommer se de ur perspektivet like vs not.

Suck...
tanke tanka tankare.