17 maj 2009

Nostalgi

Imorgon är det arbete igen.
Känns så antiklimax av att mässan är slut nu.
Som typ med jul. Man laddar, sen är de slutt.
För att vara mer positiv än negativ...
Höjdpunkterna
P på baksideföretaget som blev så glad av att jag kom förbi. Stor kram. Sånt gör mig varm i hjärtat. Han är bäst. Sjukt vad lite man behöver träffa en del människor för att hitta en vän.
Älskade G på låt oss hoppas storföretaget, vi snackade aplänge och hade hur kul som helst. Klick.
J på brrrr företaget som var så gullig. I knew it. :)
Semlan, bästa kollegan.
Fotografen som var underbar. Helt osynlig och sen helt plötsligt kom karisman fram, underbar. Skall länka till hans sida sen (när jag sett bilderna).
Norge A som trots att han ser rätt spinkig ut lyckades lyfta mig och höll mig så minst en minut. Im not kidding. Trots mitt sprattlande. Sjukt. Så lätt är jag inte. Nu var han inte nykter men ändå, blir man starkare av det?
Sen själva mässupplevelsen, jag är i mitt esse på såna grejjer. Kanske skall göra sånt i mitt nästa yrke. Vad är man då?

Nu är det myssöndag i soffan.

Ciao

Inga kommentarer: