Idag var jag o hälsade på världens sötaste unge.
Och jag är faster till henne...inte för att något av de hela
är min förtjänst men jag får ändå gulla och de är inte helt fel.
Älskade ungen min var så himlans duktig. Efter att ha smält chocken att hon var så
himlans himlans liten så klappade och höll han i henne (med farmor och farfars hjälp).
Jag tror han är kär nu. I sin lilla minikusin.
Och ja...de va nog inte bara Micke som tyckte de va mysigt att hålla en liten
knodd i famnen igen. Jag började genast fantisera om hur bra de skulle kunna
bli den här gången, jag behöver ju inte katastroffail i allt jag gör.
Och sen kom bitchslapparna igen och jag valde att ignorera alla känslor av
mammaskap. Kändes knappt vid min nuvarande.
Duktiga K var redan fin och såg sådär lyckligt mammig ut.
Jag hade mest groteska mjukisbyxor, luktade konstigt och var stirrig.
Men de är grejen med mig. i make others feel better haha.
Nu ska jag träna. Sen ska jag äta sjuka mängder godis.
Sen ska jag väga mig och få ångest.
Låter som en bra lördag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar