Sjuk taxitur

Vad hände idag?
Jomen såhär va.
Jag kommer till taxistolpen, där de alltid står tusen bilar. Men där stod bara en bil. Fate I wonder?
I alla fall...jag säger dit jag ska, han kör. Pratar väder, alltid, väder. Jag fnissar i hjärnan åt att han pratar väder. Alltså alla ser om de är regn eller sol. De är ok att vara tyst när man kör från stan till torekällberget, faktiskt, radion var på. Eller så kan man prata om något annat. De blev lite jobbigt när han började prata, innan var de okej. Men skit samma, väder, där åker vi. Så kommer vi upp till destinationen och pratar om att jag får fullservice, han kör ända fram. Jamen ja tack då.
Vi är framme, uppgörelsen är på gång. Han ska ha pengar, I dont mind för jobbet betalar.
"Du får ge mig vad du vill"
"Hur menar du nu" frågar jag lite "anar ugglor i mossen"aktigt. Vill han ha betalt i örfilar/bävrar/valfritt?
"jamen taxametern är trasig", han ler lite i mjugg, jag tycker de i alla fall.
"Där ser man, men du jag ska ha ett kvitto, de blir sjukt svårt att få företaget att betala annars"
"Jamen vi säger 50 spänn"
"Säger vi inte, vi säger exakt summa"
"Jamen, alltså, taxametern är trasig."
"vad gör vi då?"
"Jag ser att du har 50 spänn där, jag kan ta dom, vi låter de va jämt så, de är säkert dyrare"
"Säkert, men de säger vi inte för jag tänker inte betala den här taxiresan själv. Så bra betalt har jag inte"
"50 kr är inte dyrt, var glad att de inte var mer."
"så om de inte är dyrt för dig som säkert har en VD lön varje månad så kan ju du bjuda på den här riden, right?"
"Jamen, jag ska ha betalt"
"Möjligt, men jag tänker faktiskt inte betala utan kvitto. Hur ska du bevisa att jag åkt med dig då? Taxametern är ju trasig. Så kvitto or no pay, final!" Jag ser ilsk ut, sanningen att säga känner jag mig taggad, o lite pissed men mest taggad.
"Jag står här tills du betalar." han tror det är hans rond. Han blir visare.

"Fine, stå här, du får 50 spänn om du väntar tills jag kommer tillbaka från mötet och sen kör hem mig igen." Och jag går. Faktiskt, tuffa jag, öppnar dörren, kliver ut långsamt och graciöst (inte alls sådär stånkigt som man kan göra för de hade förstört hela grejen), sen går jag. Tänker väl aldrig att han stannar kvar. De är de ju inte värt.
Men...3 kvart senare...IM NOT KIDDIN 45 min senare så står taxin kvar på parkeringen och han ser sur ut.
"Jasså, du står här, de va väl trevligt"
"Får jag se att du har pengarna kvar"
jag tar upp mina 50 spänn och visar.
"få se att de funkar och inte är monopol", han är sur, I get it. Han har förlorat. Med segervittring står jag där och flashar mina 50 spänn nöjt....tills han...
...stänger dörren och drar, utan mig.
Det var hans hämnd.
Lite snopen står jag kvar men jag skrattar ändå. Jag känner ändå att jag vunnit, förmodligen han med, men jag väntade inte 45 min på min hämnd. De va värt de.
Dom 50 spännen då?
Jobbet bjöd på lunch, så fick jag mig ett kvitto ändå.

Dagens lärdom....ha alltid promenadskor och paraply (vilket jag hade) om du skulle råka på en instabil svarttaxi med "taxameterproblem".
ps. man kan tro att jag målat ut denna historia med detaljer som inte hände, men den här gången, lovar och svär, hände allt precis såhär.