Prutt...
har suttit och jagat exakt samma personer hela dagen med paus för lunch och möten.
Sådana här dagar är så värdelösa så de går inte att framkalla mer miserabel känsla.
Fuck it.
En timme till sen skiter jag i dom. DOM FÅR INGEN PLATS I MIN TIDNING.
Jag vill bara hem. Och bli helad. Delar av mig har gått sönder. Det finns bara ett bot.
Detta dygn har varit ett tufft ett med beslut och tankar. Kanske därför jag vill grina ut min trötthet och bara åka hem. Det är trots allt där min trygghet är, som ett litet bo.
Men jag gör det inte. Jag är kvar, jobbar, fast ögonen är tunga. Det kallades att bli vuxen och ta ansvar. Lite i samma box som att ta körkort. De ska jag också göra. Så fort jag kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar