Jag connectade just med en dam på tåget som hade två trötta barn. Såg henne först för hon var så lugn o pedagogisk. De gick över efter några minuter o hon suckade högt o såg ledset på mig. Ett förstående "jag vet" räckte.
Mammor är som busschaufförer. Vi vinkar till varann mellan filerna. En romantisk illusion kanske? Nu ska jag hem till gos. Båda två, men lille gos som springer o kramar mig i hallen utan att jag förtjänat de. Älskar de. Längtar så det känns i kroppen. Konstigt sånt där med ovillkorlig kärlek. Den bara finns där, tar upp hela kroppen och kan inte försvinna. Inte ens om han mördar kattbebisar som hobby.
Mammor är som busschaufförer. Vi vinkar till varann mellan filerna. En romantisk illusion kanske? Nu ska jag hem till gos. Båda två, men lille gos som springer o kramar mig i hallen utan att jag förtjänat de. Älskar de. Längtar så det känns i kroppen. Konstigt sånt där med ovillkorlig kärlek. Den bara finns där, tar upp hela kroppen och kan inte försvinna. Inte ens om han mördar kattbebisar som hobby.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar