En helg av motorsågsshopping och besök hos familjen TJ. Besöken blir alltid för långa och ingen av oss vill riktigt gå hem. Skratt och kaffe och för de mesta snyltmiddag.
Det finns så mycket fint i den familjen, precis som hos oss. Ändå är dom precis som vilken familj som helst. Jag är tacksam över de.
T och jag passar så bra ihop. 3 veckor isär, inga sms, inga telefonsamtal, livet pågår i räserfart, vem hinner med att ringa? Sen ses vi och 4 timmar springer iväg så fort att man knappt hinner blinka. Allt är som vanligt. Inga sura miner.
Finaste presenten fick jag med för att pigga upp ett stundom lite tungt hjärta som troligen inte alls förtjänade någon present men de är väl då man behöver de som mest???
Jag hjärtar mina fina vänner. Hela bunten av dom faktiskt. Ibland kan man glömma bort hur bra man har de men så får man en toppenkväll och då blir man påmind.
Tack för sånt. Påminnelser.
Nu....ska jag påminna min sambo om varför vi bor ihop.
För att jag snarkar så sött när jag somnar i soffan.
Herrå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar