Jag har precis varit hos doktorn och som jag trodde tyckte hon inte att det var läge för att slänga ut mig i arbetslivet just idag. Jag kommer igen men inte denna vecka.
Så sjukskriven igen, that i am.
Känns vemodigt men ändå klokt. allt är ju inte som det skall än och ja, man får ta en dag i taget kanske. Jag vill så mycket men misstaget av att vilja för mycket och kämpa för hårt gör sällan underverk. Nu är det väl bara att hålla alla tummar för att man kan få någon ersättning med. Vore ju kul.
Men nu...nu är det dags att tänka framåt. Fram mot att hämta lilla Kakan. Fram mot att jobba med saker som man vill i framtiden och fram emot att tjäna pengar och betala räkningar. Det är bara fram som gäller. Jag ser det med glasklara ögon, klart jag gör, även om dom är lite grumliga då och då så vet jag att det ordnar sig till slut. För det måste.
im no crazy lady, jag behöver bara liiiite tid. Det är så vi människor funkar. Vi behöver tid. Min fina doktor sa det till mig idag. Tid för att få kroppen att gå runt. Tid och vila. Det får jag nu. Sen är jag fit for fight och hur var de nu...2011 var mitt år. Ja så var de ja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar