Jag är trött. Folk är så jävla unga ibland. Även när dom inte är det. Behovet att bli accepterad av dom populära? Vad kommer det ifrån? Klart man vill bli omtyckt, i get it. Jag skulle inte hurra av lycka om ingen gillade mig men snälla hallå. 20 årsfylla med kräks o bakiskommentarer på fb? Det finns mycket mer men orka. Lite droppe var när kommentaren "du måste släppa lös mer" föll över en av våra gemensamma vänner. Till en tjej som just sagt att hon inte gillar att dricka men som alltid är glad, nöjd, social o rolig ändå. Varför? Min respekt dog. Jag känner inte mycket förståelse. Det blir liksom platt, töntigt. Men I made à statement genom att lägga in henne i min ålderskategori. Vi som fyller 30, jag vet om hennes ålder o hennes sociala status. Hon ville dö, jag kunde inte sluta le. Vad ska 20 åringarna säga? Så jag gick, hon stannade o där tog min energi för henne slut. Lite synd om, issues im sure. Men vad gör man?
Ville jag bli psykolog hade jag bekymrat mig. Nu vill jag bli säljare, då hoppar man över dom som ligger ner o följer köparen. ;)
Ville jag bli psykolog hade jag bekymrat mig. Nu vill jag bli säljare, då hoppar man över dom som ligger ner o följer köparen. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar