Kommentaren som blev en roman

Det slår mig. Jag har inte ens blivit nedtryckt av kommentaren, jag hanterade den o dödade den. Fantastiskt!
"du är en sån drömmare?"
"jaha, tack"
"men du skulle öppna företag o grejer."
"ja?"
"men de blev det inget av"
"inte?"
"nej du går ju i skolan nu."
"ja, som ett steg. Du trodde väl ändå inte att jag skulle slänga mig ut i världen utan att veta vad jag gör?"

För mycket kan man säga om mig, drömmare, sure, impulsiv, fnissig, social osv.....men att jag skulle ta ett stort beslut utan att analysera, tänka, väga för o emot o sen ha en plan det skulle aldrig hända!
Visst jag blev gravid efter bara ngra månader men tro nu inte att beslutet att behålla min guldklimp var en kvarts betänketid.
Spontansemestrar har gjorts tusen gånger känns det som men inte utan att veta exakt saldo på kontot.
Vi har flyttat hit o dit o ibland har det gått fort, för vi har redan gjort skräckkalkylerna o sett att det funkar.
Jag har sagt upp mig men inte utan orsak eller ett sätt att klara sig de närmsta månaderna.
Tyck vad ni vill men sålänge man har en plan behöver inte saker ta så lång tid o varje litet steg kan vara promenaden mot ngt större ni inte ser.
Men tack för de beska kommentarerna, gör mig mer säker på att det bara är jag som kan bestämma hur jag Vill ha det o ni andra som inte tror får gärna stå där o va missnöjda med ert liv.