16 juni 2012

Vi möts...

vi möts. Vi med målade naglar möts. O det tar bort mitt fokus. Jag tappar kompassen. Vart var jag påväg? Rakt ner i mörker? Nej dit kan jag inte gå så jag vänder.
Ett lugn har spridit sig, som om jag sover lite, lite grann. Jag pratar långsammare, säger saker mer pedagogiskt, tänker på mina ord, mina val. Jag ler, jag skrattar inte högt, jag glänser inte. Inte nu. Jag är saklig och ärlig. Död är inte vackert, tro aldrig det. Men jag gråter inte. Inte på hela dagen. Mitt samvete svider, gråter man inte i veckor efter att ens mamma dött?
Jag skall till jobbet imorgon. Jag skall göra mitt jobb om än långsammare och mer sakligt "vad får det lov att vara?" Kan man jobba när ens mamma är död?
Jag kan inte beskriva varför det är såhär för trots att gråtet tagit slut hugger det i mitt hjärta vid varje andetag. Klumpen i halsen är stor som en kockosnöt och kroppen gör revolt "ge mig en fix, en kvick fix, bara nu, mamma är ju död". O jag lyder.

Mamma är död, stanna era klockor. Men jag lever starta dom igen. Det blir aldrig det samma, det blir alltid en minut för sent i resten av livet, jag måste bara lära mig att starta tidigare.

Vi möts. Vi med målade naglar möts och jag är så tacksam för att de finns. De som vill tycka om mig. För det finns en mindre av dom i världen nu och det känns. Hjärtat får hål.

BlogBooster-The most productive way for mobile blogging. BlogBooster is a multi-service blog editor for iPhone, Android, WebOs and your desktop

Inga kommentarer: