Efter vår ljusstund igår fick jag ont i hjärtat. Jag väljer att trycka bort och inte vara ledsen och sånt men det går inte jämt. O jag känner mig faktiskt blå idag. Blå och tung och sånt. Tittade på bilder och tyckte mig känna doften av famme parfym. Den där parfymenhon alltid hade. Favoriten som hon haft sen jag var pytteliten. Samma goda, bekväma doft. Förmodligen ville inte famme att man skulle tänka på en rund kort frejdig dam i glasögon som ibland hade blåa slingor och alltid tights. Men jag gör det.
Det mörknar mer och mer sånt som varför vi ofta hamnade i missförstånd och bråk. Klart att jag vet varför egentligen men jag vill nog inte komma ihåg, till vilken nytta?
Jag skärper mig och inser att det faktiskt är så nu att JAG måste vara den som är mamma till mig själv. O även om det är bekvämt i vissa hänseenden så är det också så att det är förbannat tungt på axlarna att hela tiden vara den som tar ansvar. Men okejrå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar