Lätt att säga

Morgonen började med elavbrott. Lite knepigt blir det ju men jag inser hur stor kärlek jag har till tekniken då jag bara ladda hem en app o tjong så det o jag hade koll på vad som skedde i den mån vattenfall hade koll på det. Inget fel hos mig, det var vad jag ville veta. Gick ut på fb som jag gör o ser ungefär vilka grannar som oxå hade strömlöst o hur det påverkade dom. Gnäll gnäll gnäll. Vilket jag förstår till viss del. I do. Men känslan av att se min lilla kaka mysa i soffan o inte klaga på att TVn var avstängd. Känslan av att sambo knappt fick varmt vatten i duschen o inte klaga. Känslan av att jag vet att jag måste städa pga inspektion imorgon o ändå inte klaga för elen kommer väl snart. En timme senare o elen var på, jag tänker....jisses vilket jobb att klaga, sura, skrika om kompensation istället för att relaxa extra länge i soffan.
Vi borde alla lära oss att relaxa istället, men ok, det är lätt att säga när det inte är panikstressigt kanske. Nästa gång jag får stresspanik ska jag försöka sätta mig extra länge i soffan istället för helt ärligt, vad är det värsta som kan ske? Det är rätt sällan man inte hinner ändå?!
Hälsningar/hon som svettas ymnigt när det är 20 min kvar o hon är klar, aka strezzilla!